torsdag 19 april 2012

Oviss väntan är slut

Nu har man hittat Marina och Pierre, Marina efter två år och Pierre efter drygt en månad.
 Jag har tänkt så mycket på deras familjer, tänkt på ovissheten  och undran över vad som hänt deras kära de har kännt, oron, ångesten.

Marina, dotter och syster.
Pierre, make, far , och son.

Och mammorna som säger, "jag är så glad, mitt i sorgen är jag glad".
Otroligt svårt att förstå dessa ord.  Men jag förstår dom orden. Jag har själv tänkt precis så.

Så kluvet, så märkligt, man är glad. Glad över att ens barn är hittad, ens make är funnen, man behöver inte undra mer. Sorgsen över att de inte är i livet längre men nu, nu får de börja sörja, nu kan man ordna en begravning, ta avsked, ha fina minnesstunder.

Ovisshet är den värsta tortyren, jag behövde bara vänta i två dagar tills jag fick identifiera Johanna, två fruktansvärda dagar.
Tänk då på dessa familjer, två år! En och en halv månad!
Eller på de som aldrig återfinns.

Efter tsunamin i Thailand 2004 fick många vänta i flera månader på att få besked om sina anhöriga, några har aldrig hittats, vilken mardröm.

Vi får vara glada över att det trots allt blir ett slut, att naturen märkligt nog lämnar tillbaka de försvunna på ett eller annat sätt, och förhoppningsvis att lagen får sin rätt också i fallet Marina.

Varma kramar till familjerna, nu börjar er sorgeresa och jag tänker på er!

fredag 13 april 2012

Branden i Tidaholm

Jag fick så många blandade känslor när jag läste om husbranden i Tidaholm där det dog en familj med två barn och ett par vänner till familjen, 6 personer totalt.

Först blir jag ledsen, känner sorg och blir bestört men det som dröjer sig kvar hos mig är ilska. Jag blir arg, faktiskt, och den ilskan ligger kvar och får mig sömnlös.

Varför hade de inte brandlarm? Varför är vi människor så aningslösa och tror inte att det händer mig?
Brandlarm räddar liv!

Kvar står en sotig murstock som enda vittne efter olyckan som utplånade 6 personer som hade hela livet framför sig och skulle fira påsk.

Enligt räddningsverket bör vi ha ett brandlarm per 60 kvardratmeter, ett på varje våning om vi har villa med flera våningar, en så enkel livräddare, bara att montera upp.

Gör det ni alla, låt oss inte tänka, jag gör det sen, då kan det vara för sent. Gör det nu.

Likadant med de ungdomar, tre st, som tände eld i en "tunnel" utanför Lerum och sen inte kom ut.
Vet inte vi alla att eld är farligt?  Har vi inte lärt oss?

Killarna hade som tur var mobiltelefoner så de kunde ringa till räddningstjänsten och bli hjälpta ut bakvägen då de fick såga bort ett galler.  Hoppas de fick respekt för eld nu i alla fall.

Jag önskar att alla skolor bokade en föreläsning med de unga vuxna som överlevde Diskoteksbranden, de är jätteduktiga och får verkligen andra ungdomar att tänka till, eller boka ett besök i den renoverade brandlokalen med en föreläsning där, man går inte oberörd därifrån. Det borde faktiskt vara obligatoriskt!

Vi måste bli mer rädda om varandra och oss själva, man ska inte leka med livet som insats.

tisdag 10 april 2012

Foto på processioner

Påsk i Andalusien

Nu har det varit påsk i stora delar av världen. Här i Spanien säger man " Semana Santa",
Den heliga veckan.

Och här i Andalusien har det varit heliga processioner varje dag hela påsken, män som bär tunga vagnar på sina axlar där det är Jesus på korset, sörjande Maria och andra bibliska helgon.  Män och kvinnor som går före eller efter med kåpor på sina huvuden  bärandes på ljus eller religiösa symboler,  allt akompanjerat av dova trummor,  pulserande musik som väcker känslor.

 Processionen går till Domkyrkan där evangeliet om jesus lidande läses upp och går sedan tillbaka till platsen där vagnarna förvaras. Kåporna som de bär ska symbolisera  lidande och botgöring, under kåpan kan man sörja, på påskdagen avlägsnar man kåporna  för att fira uppståndelsen.

Jag blev själv väldigt tagen av dessa processioner, även om jag inte är van vid detta rycks man med, väldigt speciellt att se män och kvinnor gråta då vagnarna går förbi, även unga kvinnor får tårar i ögonen.

Hela veckan har det också varit många bibliska filmer på TV, mycket bra filmer som jag hade glömt fanns, tänk så annorlunda traditioner vi har.

jag var ute på långfredagen och tittade sen såg jag flera processioner på TV, det räckte för mig att se en dag då jag har lite problem med att stå för länge.

Påskafton gick i "hedniskt" svenskt tecken, jag hade traditionel middag hemma  med sill, ägg, snaps och annan god mat i glada vänners lag!!

Och påskgodis inte att förglömma!

måndag 2 april 2012

Att resa mellan kulturer

I torsdags var jag i Indien. Nej, inte i Indien på riktigt men på en så fantastisk restaurang, Mira India heter den, "se Indien" översatt.
Och det vill jag lova, det var väldigt indiskt.

Det var vår förening som hade anordnat en kväll med god mat, indisk dans och utprovning av indisk klädnad Sari. Vilka vackra färger, vilket underbart tyg, så silkeslent!

Vår vän Nina är ursprungligen från Indien men adopterad och uppvuxen i Sverige och det var så fantastiskt att se henne prova Sari, dansa "Bollywood"dans och man kunde se att detta passade henne, hon var så vacker. Nu känner sig Nina väldigt svensk och man upplever henne svensk men jag kunde ändå inte låta bli att tänka " detta är hennes element".

Fyra tjejer i vår grupp tog på sig dessa fina Sari´s och hängde med i dansen, själv hade jag i vanlig ordning ätit för mycket, det var ju så himla gott, och stod över då jag var så mätt och kände mig mig helt orkeslös.

Det gjorde inget, kul att vara publik också.