Ja, så är det studenttider då, facebook och tidningar är översållade med foton över glada studenter, även i min närmsta familj har vi haft en student.
Det känns så fint men även så vemodigt.
Där jag bor i Spanien har vi inte så tydliga årstider utan det är typisk svensk höst och sen underbar sommar med en liten liten tid av vår och då blommar vi upp, uteserveringarna är fulla av folk och vi njuter, och stranden fylls med glada solbadare. Jag har inte badat i havet än, jag har blivit bortskämd med varmt hav så jag väntar lite men det är många som badar nu.
Det finns en svensk skola här så även här finns det studenter och jag gläds med dom men jag har kommit på mig med att det är denna tiden som påverkar mig mest i min saknad över Johanna.
Hon fick aldrig ta studenten, jag minns att det var en mamma som gick till skolan då hennes son, som också omkom i branden, skulle ha gått ur skolan och hade plakat med hans bild och ville göra den dagen så fin hon kunde, ville dela denna dagen med hans klasskamrater och hedrade sin sons minne på detta sätt. Det var modigt tycker jag. På ett sätt skulle jag ha velat göra detsamma.
Jag fick ha en studentfest för min son, Thomas, och jag var så glad och ville göra den så fin, han gick ur skolan 2003, och jag hade fixat plakat med hans bild och jag minns att han blev förvånad över att jag hunnit med att ordna det, han såg ju hur jag mådde mellan varven men det var ju självklart för mig.
Nu när jag tänker tillbaka önskar jag att jag hade gjort så mycket mer, önskar att han har ett minne av trevlig student, att vår sorg inte tog bort den goa känslan av att ha klarat skolan.
Jag var så stolt över Thomas, hjärtat svämmade över och jag ville verkligen ge honom det bästa.
Någon klok människa sa att " jag gjorde så gott jag kunde med de förutsättningar jag hade då"
väldigt kloka ord som jag lutar mig emot ibland.
Thomas kusin tog studenten i dagarna, jag var tyvärr inte med men Thomas skulle dit "mellan jobb"
då han inte var ledig men kan åka iväg en stund ibland.
Jag känner att den studentfesten som jag ordnade ändå är ett gott minne för Thomas och att han gläder sig med sin kusin och minns sin egen student
och den goa känslan det är att vara klar, att nu börjar en ny fas i livet.
