Mors Dag, kärlek eller ångest?

Mors Dag, en dag som är laddad med så mycket känslor. Jag minns min barndom, vi gjorde fina teckningar i skolan som mamma skulle få, pressade blommor och det var så självklart med detta firande.

Man var så aningslös, klart det fanns och finns barn som har förlorat sin mamma, mammor som förlorat sina barn, men då tänkte vi inte. Tänkte inte på att livet kunde se olika ut för olika familjer. Man kan ha förlorat sin far också, detta gäller ju även Fars Dag.

I vår familj hade vi alltid tårtkalas och mamma fick blommor och kramar, det var ändå en fest när alla syskon var samlade för att fira mamma.
Mamma satt och njöt över att se oss alla, vi är sex syskon i olika åldrar så det var ett pussel att det skulle gå ihop.

En av mina bröder ringde alltid mamma och sjöng för henne:

Mor lilla mor vem är väl som du, ingen i hela världen, och mamma fällde en tår, varje Mors Dag!

Vår mor lever inte längre, vi får sätta blommor i minneslunden och sända en tanke till henne.

När jag fick barn själv fick Mors Dag en starkare innebörd, och så snart min dotter blev stor nog att förstå vad det var för dag plockade hon blommor till mig,
 varje Mors Dag, hon var 5 år första gången och 16 år sista gången, alltid ängsplockade blommor! Det var så fint när hon kom hem med dom, stolt var hon och vi firade också den dagen med god mat och tårta.

Jag har Thomas kvar, och han är helt underbar, tänk att en 27-årig kille ringer mig och säger,
"det är Mors Dag i dag och jag ville säga till dig att jag älskar dig"
mitt hjärta höll på att svämma över av kärlek och glädje över de fina orden!

Tänk vad värdefullt det är med ett litet samtal, man kan leva länge på det.

I går klappade mitt royalistiska hjärta

Det är så märkligt det här med att man blir så svensk så fort det händer något speciellt i födelselandet. När man bor utomlands följer man med mer, känner sig mer patriotisk och hjärtat kan verkligen klappa mer av värme  för det som händer i hemlandet. Alla är ju inte royalister men det är jag så det är klart att jag följde allt jag kom åt om DOPET, det som har pratats så mycket om i medierna, skrivits spaltmeter om.

När man fick se gästerna som kom in i kyrkan, så vackra kläder,  Viktoria och Daniel med lilla Estell, så fina dom är!

Det som slog mig var att Daniel verkar så avslappnad nu, han har verkligen vuxit  in i sin roll som prins och han visade så tydligt sin kärlek till sin dotter och sin fru. Jag blev så rörd då han böjde sig över Estell och gav henne en puss där i kyrkan, verkade helt oberörd av tv-kameror, skönt att se.

Även kungen var  rörd, kul att se honom ge ömhetsbetygelser så öppet till sitt barnbarn.

Ja, Silvia och Daniels föräldrar Ewa och Olle visade också sin stolhet över det nya barnbarnet, det fullkomligt lyste om dom!

Och huvudpersonen själv verkade helt oberörd, så cool, och jag tänkte för mig själv, tänk om man kunde se in bakom dessa fina lugna ögon och få veta vad hon tänkte, hon såg allt lite pillemarisk ut.

Jag ler för mig själv och önskar den lilla familjen lycka till i framtiden och att det ska bli några syskon så småningom, jag har själv många syskon och det berikar livet!

Släkten är bäst!

Det var ett tag sedan jag skrev här. Jag har haft besök av min syster, bror och en vännina.

Vi har haft fullt upp att göra, jag hade en veckas semester, så skönt!

Vi har haft något som heter  Feria Internacional de los Pueblos, en sån härlig feria! Många olika länder som är representerade med sin mat, sin musik, sin kultur. Det känns som om jag har rest världen runt på några dagar!

Jag kan verkligen rekommendera denna ferian, funderar ni på en semester här på våren är denna tiden ypperlig. Valborg, 1 maj, det började på lördagen den 28,de till tisdagen den 1,e maj.

Vi passade också på att vara turister, det är ju ofta så att man är dålig på att vara turist i "sin egen" stad.

Mijas Pueblo, uppe i bergen, så fint. Malaga by night, mycket att se och en sån härlig tapasbar vi blev rekommenderade av vår privata guide, en kompis till oss. Väldigt spansk.

En tur till Granada och Alhambra blev det också på önskemål från brodern, jag har önskat att se Alhambra så länge och nu blev det äntligen av. Övriga sällskapet var också överrens om utflycktsmålet.

Att gå i historiska spår ger mig rysningar av välbehag, man kan riktigt se och känna hur de levde för mycket länge sedan, och så fantastisk arkitektur, dekorationer, så genomtänkt. Tack och lov att det finns bevarat!

                                          Syskonen uppe i Mijas Pueblo

                                          Kaffestopp på det populära Old Town

                                          Ferian

Sista natten med gänget på Pogs, favoritpuben.

Det blev ingen strand denna gången men solade gjorde vi. Vädret var upp och ner men färg fick vi i alla fall. Lite.