Jag fick en inbjudan av Brandskyddsföreningen att få föreläsa på deras personalkonferens som skulle gå av stapeln på Lidingö i Stockholm.
Jag kände mig både hedrad och nervös, tänk att jag skulle få föreläsa för personer som har arbetat med bränder, och fortfarande arbetar och har kurser i förebyggande arbete om bränder.
Föreläsningen hade som rubrik, "Att se människan bakom siffrorna" ett nog så viktigt ämne.
Vi läser i tidningen om olyckor, katastrofer, olika händelser med många inblandade men får inte en hel bild av vad som händer. Vi tänker på offren, anhöriga och förfasas men sedan så bleknar det då vi bara har en halv bild av händelsen. Det är svårt att sätta sig in i de drabbades situation.
På denna konferens ville personalen så gott det var möjligt, sätta sig in i min upplevelse av backabranden.
jag fick två timma på mig, innan jag började så undrade jag om lyssnarna kanske ville ha en bensträckare efter en timma men vi bestämde att känslan får avgöra om det var lämpligt då och det kan jag säga, det var inte lämpligt! Vi var så uppslukade av historien både jag och dom!
Det är så underbart att föreläsa när man har alla med sig, det är en sådan energi i rummet.
Min syster Lotta var med och jag vågade nästan inte titta på henne då jag såg att det även blev känsligt för henne, då blev jag så berörd. Jag hade glömt att hon inte hade varit med på någon hel föreläsning tidigare och fast hon har varit mitt stöd alla dessa år, funnits vid min sida och vet ju "allt" så känns det att få det berättat detaljerat och att få höra mina reaktioner, mina känslor och hur mycket jag uppskattade henne då liksom nu.
Personalen var väldigt tagna efter föreläsningen och tackade mig, jag fick många kramar också, helt underbart!
Den hade haft sitt syfte, dom fick ett ansikte och en människa bakom siffrorna och många goda tankar om hur de kan fortsätta sitt viktiga arbete.
Lotta och jag fick chansen att hälsa på vår bror och delar av hans familj när vi ändå var i Stockholm, vi bodde hos dom och hade jättetrevligt, passade på att grilla en kväll, vi hade ju trots allt fortfarande semester.
