tisdag 16 oktober 2018

Som ringar på vattnet

Det var verkligen länge sedan jag skrev här. Det föll sig så för några år sedan att jag träffade en mamma med sin son när jag och en vännina var på julbord . Vi började prata med varandra och det kom fram att dom hade bott ett halvår här i Fuengirola och sonen hade gått på svenska skolan. Nu var det dags för dom att åka hem då mamman inte kunde vara ledig mer. Dom var ledsna över det, sonen ville gå färdigt även nästa termin, vårterminen. Jag fick en sån go känsla när jag pratade med dom så jag erbjöd mig att han kunde få bo hos mig. Vi hade själva i familjen, min bror, hans son hade studerat i ett annat land inkvarterad hos släkt och det hade gått bra och man måste ju prova! Mamman kollade upp vem jag var och hon kände förtroende för mig och sonen ville verkligen prova så vi bestämde att så skulle det bli. Han flyttade in till mig efter julen och nyår var över.

Det var verkligen annorlunda, att ha en tonåring i huset, jag hade glömt hur det var!  Men så spännande, vilka underbara samtal vid middagarna, så kul att få vara med och forma en ung människa och hans tankar om livet.

Det blev så att jag inte bloggade längre, tiden bara försvann.  Men nu har lusten och tiden kommit i kapp. Pojken har flyttat hem för länge sedan, blivit en ung man som jag fått glädjen av att få träffa några gånger då dom besökt Fuengirola.

Nu tänker jag på den stundande 20-årsdagen. Kan inte fatta att det gått 20 år! Känns både nära och långt borta. Jag förberedar mig att åka hem till Göteborg och vara delaktig i minnesceremonierna. Har redan tänkt ut vilka blommor jag vill ha, känner att det ska vara många och fina blommor. Tycker denna buketten är så fin!

Flygbiljetten är köpt för längesedan då jag ville föräkra mig om att jag kommer hem i tid.

Det ska bli både härligt och känslosamt att få träffa de andra anhöriga och få dela dessa dagar med dom.

Monumentet till minne av de omkomna i diskoteksbranden. Bild: Andreas Oscarsson