Mors Dag, kärlek eller ångest?

Mors Dag, en dag som är laddad med så mycket känslor. Jag minns min barndom, vi gjorde fina teckningar i skolan som mamma skulle få, pressade blommor och det var så självklart med detta firande.

Man var så aningslös, klart det fanns och finns barn som har förlorat sin mamma, mammor som förlorat sina barn, men då tänkte vi inte. Tänkte inte på att livet kunde se olika ut för olika familjer. Man kan ha förlorat sin far också, detta gäller ju även Fars Dag.

I vår familj hade vi alltid tårtkalas och mamma fick blommor och kramar, det var ändå en fest när alla syskon var samlade för att fira mamma.
Mamma satt och njöt över att se oss alla, vi är sex syskon i olika åldrar så det var ett pussel att det skulle gå ihop.

En av mina bröder ringde alltid mamma och sjöng för henne:

Mor lilla mor vem är väl som du, ingen i hela världen, och mamma fällde en tår, varje Mors Dag!

Vår mor lever inte längre, vi får sätta blommor i minneslunden och sända en tanke till henne.

När jag fick barn själv fick Mors Dag en starkare innebörd, och så snart min dotter blev stor nog att förstå vad det var för dag plockade hon blommor till mig,
 varje Mors Dag, hon var 5 år första gången och 16 år sista gången, alltid ängsplockade blommor! Det var så fint när hon kom hem med dom, stolt var hon och vi firade också den dagen med god mat och tårta.

Jag har Thomas kvar, och han är helt underbar, tänk att en 27-årig kille ringer mig och säger,
"det är Mors Dag i dag och jag ville säga till dig att jag älskar dig"
mitt hjärta höll på att svämma över av kärlek och glädje över de fina orden!

Tänk vad värdefullt det är med ett litet samtal, man kan leva länge på det.