Krisberedskap är ett viktigt verktyg

Krisberedskap, krisgrupp, krishantering, debreifing, ja det finns många namn på något så väldigt viktigt som krishjälp.

När jag arbetade som dagbarnvårdare för en del år sedan skulle vi i vårt gruppområde starta en krisgrupp. Vi hade kollegor som tidigare förlorat barn, ett dagbarn som förlorade sin pappa och vi var inte så bra då på att ta hand om den krisen som uppkom.

Företag, skolor, omsorg, alla skulle inrätta en krisplan för att vara beredda då det värsta händer.

Vi samlades i vår grupplokal alla dagmammor och vår chef var med och vi skulle ordna en krisplan.
Det fanns olika kriterier för hur vi skulle gå tillväga, hur vi skapade en ringlista och hur vi skulle bete oss vid olika kriser som kom upp.

Svårt detta med kris, alla reagerar ju olika och  i vårt fall var det  ju olika beroende på om det gällde dagbarn, egna barn, eller anhöriga.

Vi skulle ha flera möten, detta var det första av många var det tänkt.

Min chef sa till mig senare då jag själv drabbades av det värsta man kan tänka sig, hon sa att jag vid TRE  tillfällen hade sagt, "hur klarar man att förlora sitt barn". Hur överlever man?

Hur jag överlevde kan man läsa i boken "Jag kommer sen", där berättar jag min resa.

Vår krisplan som var så färsk fungerade från första stund då min familj drabbades. Ett sådant stöd från kollegor, chefer, skolpersonal var helt fantastisk.  Mina kollegor som berättade att dom stått länge utanför min dörr och samlat mod innan dom ringde på,  men dom kom!

Och dom tyckte inte det var så farligt när de väl var inne och drack kaffe hos mig, det kändes bra sa dom.

Drabbas man som kollega av en ny kris, i ett nytt företag blommar minnen upp, känslor kommer tillbaka och traumat väcks,  en ny krisplan träder i kraft.

Tack och lov för krisgrupper, de kan verkligen vara till tröst och stöd för de som drabbas.