onsdag 5 september 2012

En känsla för skor

Jag har sett så mycket reklam nu för skor, vackra skor, söta skor och framförallt små skor för små människor.

Jag vet att jag skriver mycket om minnen men kan inte låta bli, det bara poppar upp, minne efter minne och just nu dök det upp ett minne om ett par skor som en väldigt liten flicka bara älskade!

Tänk att vi även som mycket små kan veta precis vad vi vill ha, vad vi tycker om.

Jag bodde i Gävle med min lilla familj men var på besök i Göteborg hos mamma och pappa och mina syskon, jag åkte till Göteborg så ofta jag kunde då jag saknade familjen så mycket och jag ville att min dotter Johanna skulle få en bra relation till dem. Thomas var inte född vid denna händelse med skorna.

Jag och min syster Lotta var i stan och gick i "femmanhuset" in och ut i affärer, Johanna satt så snällt i sin kärra, hon var alltid så lätt att ha med, alltid go och glad.

Inne på Din Sko, ( tror att den hette så då också) såg jag så söta barnskor och jag bara måste prova de på Johanna. Inga problem, hon protesterade inte då jag tog av hennes skor för att prova dessa söta vita skor med små röda rosor på, riktiga gåskor som man sa då, Johanna satt där, tittade på skorna och jag tog av dem igen för att kanske prova några andra också.

Hon började gråta, nästan skrika och först fattade jag ingenting, kära nån, varför skrek hon?
Jag tittade på Lotta som såg lika frågande ut, jag tittade på skorna jag hade i handen och funderade, gråter hon över dessa?

Jag tog på henne dem igen och hon slutade tvärt att gråta! Oj, även så små barn vet vad dom vill, jag bestämde mig för att köpa dem även om de var dyrare än jag tänkt mig. Johanna fick ha dem på sig, hon var strålande go och glad igen och jag var så häpen att hon, så liten hon var, visste vad hon ville ha.

 När hon blev stor fick skorna en plats på hennes skrivbord, hängandes i rött snöre som en påminnelse om kärlek och lycka över en så enkel sak som favoritskor.

Nu när jag en liten dröm om små barn och små skor igen, finns ju en liten längtan över barnbarn, livets "efterrätt", man vill köpa och köpa allt sött man ser, får väl hoppas på att få någon att slösa på.



2 kommentarer:

  1. Tänk att så lite kan roa och göra ett barn lyckligt. Minns när min minste var runt året, vi var också i Femman då han tog tag i en blå teddybjörn som han vägrade släppa. Det var bara att betala och se glad ut :-) NalleBlå som han senare döpte den till var alltid med honom under många år och givetvis låg han på kudden under natten. Nu 23 år senare sitter Blå lite sliten på en hylla i hans sons rum och njuter.
    Kram på dej och tack för att du delar med dej av dina minnen och tankar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv för din kommentar! Det är så mysigt att barnens favoritsaker finns kvar och kan glädja nästa generation. En välkramad nallebjörn är härlig att ha, den minner om så mycket kärlek och tröst.

      Stor kram på dig också!

      Radera