Ny sorg väcker gammal sorg, ny saknad väcker gammal saknad.

Nu har vi kommit till slutet på tömningen och överlåtelsen av vårt barndomshem. Jag har väldigt blandade känslor för detta. Både sorg och lättnad. Sorg för att en del av vårt liv nu försvinner för alltid, och lättnad över att nu äntligen är det färdigt och oåterkalleligt.

Jag sörjer min far och saknar honom, det trodde jag inte jag skulle göra, missförstå mig rätt, han var färdig med livet, han ville bara lämna det och "gå vidare" och vi visste att han var nöjd, men ändå, sorg och saknad kommer. Och det väcker gammal sorg till liv, så mycket som jag har tänkt på mamma och Johanna nu den senaste tiden, så ledsen jag har känt mig många gånger, ibland har jag inte riktigt förstått varför jag var ledsen men insett att det måste ju vara för att man rensar bland minnen, foton, personliga saker som  har betytt något för de som nu är borta.

Jag var i Göteborg över påsken, både för att träffa min familj och även för att rensa det sista och då passade jag på att rensa en gång till bland Johannas saker. Först sparar man på "allt", sen ser man att det är en hel del som kan rensas bort och man sparar på det allra viktigaste. Men det tar på en, man blir väldigt trött, emotionellt trött och det hugger faktiskt i hjärtat. Men, och det är märkligt, det känns även som om jag har träffat Johanna igen! Allt blir så levande, jag är så tacksam över att jag har mina minnen.

Mamma fick Alzheimers, det måste vara en av de värsta sjukdomarna man kan få då man blir berövad sina minnen. Måtte jag slippa den, måtte jag bli som pappa som hade hjärnan helt klar, som kunde berätta de mest fantastiska historier av det  han och mamma varit med om  under deras liv, deras resor och äventyr. Det var som på gammal tid då det inte fanns tv, de äldre berättade och de yngre lyssnade andäktigt. Pappa njöt de gånger då alla vi syskon var samlade och han fick berätta, verkligen härliga tider.

Nu är vi sex syskon kvar, med våra familjer och spridda över landet och europa.

Vår äldsta bror har startat en ny tradition, vi hade den lite innan också för många år sedan, han tar nu över manteln och bjöd oss syskon och de barn som kunde närvara på Brunch på Hotell Liseberg Heden, och det uppskattades verkligen.

En gång om året ska vi i alla fall träffas alla, gå till Heden och äta brunch och umgås, boende fixar vi och brodern vill bjuda oss, en skön tradition att se fram emot.