Livskunskap, vad är det?

Det var en artikel i Aftonbladet för några dagar sedan där en 14 årig yngling tyckte man skulle införa "socialkunskap" i skolan. Artikeln blev positivt bemött av de flesta och skolverket skulle visst titta på det.

 Mycket bra tänkt.

Men vi  behöver nog också titta på oss själva, hur vi i familjerna har det i dag, hur vi samtalar hemma, hur vi inför " moral och etik" i vår egen vardag.

Det finns ett ämne i dag i skolan som heter "Livskunskap", det är ett fritt valt ämne som tar upp mycket om hur det är i samhället.

I egenskap som föreläsare i den renoverade brandlokalen i Göteborg där diskoteksbranden rasade,  nu kallad "minneslokal" tog jag emot många, många skolklasser under 10 års tid, fantastiska elever, intresserade elever, från många olika skolor och olika ämnen,  varav ett ämne var "Livskunskap".

Alla som kom till brandlokalen kom in  med bultande hjärta, nervösa, lite rädda för sina egna känslor men väldigt intresserade och lyhörda. Det som slog mig var behovet av att veta "det värsta",  inte om branden men om det som kom efter. Eleverna var inte rädda för att ställa frågor när de väl hade mött mig och märkte att man kunde fråga mig om allt.

Döden ingår inte i vår vardag längre, den pratar man inte om, få unga har i dag sett en död människa, på sin höjd ett dött älskat djur som man kanske till och med har begravt själv.

Detta hade de många frågor om,- saknade jag min dotter, grät jag mycket, hur var det att se henne, hur såg det ut i kistan, hur länge sörjer man, glömmer man sitt barn, ( just den frågan kom ofta, jag tror ungdomarna ville förvissa sig om att de inte blir glömda om de skulle dö), frågan om skuld kom sist, hatade jag de som orsakat branden.

Så goa ungdomar, det var så härligt att ha dessa samtal med dem, att få ge dem lite av min livskunskap, dela detta med dem och jag tror att dessa ungdomar i sin tur vågar vara mer öppna när de möter sorg, människan kan ju vara så rädd för att möta det annars, de vågar bli en medmänniska.

Snart är det Årsdagar i brandlokalen, den 29-30 oktober och jag vet att det kommer många ungdomar dit då, de kommer för att hedra våra barn, de kommer för att dela detta med oss och  det värmer verkligen mitt hjärta.