Det finns en sång som heter 34,an, "nu ska hela rasket rivas, nu ska hela rasket bort, nu ska 34,an i himlen in". Jag tänker på den sången nu när vi håller på och tömmer vår barndomshem. Huset har varit i familjens ägo i 52 år!
Ni kan tänka er så mycket det sparats. En familj med 6 barn som alla har lämnat något efter sig då vi lämnade boet. Även en farmor har bott där och det fanns saker kvar efter henne också.
Mycket känslor och nostalgi, många skratt också då vi syskon med barn har rensat, valt saker och fyllt en jättestor kontainer med det vi inte ville ha.
Jag känner mig så glad då vi syskon har kommit närmare varandra, vi har valt utan bråk, utan missunsamhet och vi har pratat minnen, goa minnen, mitt hjärta känns lättare nu då det svåraste är gjort.
Problemet nu är väl var vi ska kunna träffas i framtiden alla, huset är stort och rymde många, jular och påsk har firats så nu får vi tänka på hur vi löser detta.
Om jag fick bestämma skulle jag vilja ha alla här hos mig en eller två ggr per år, tänk om det gick att lösa. Spanien är ett så trevligt land, lätt att komma hit nu med bra flygförbindelser som inte kostar "skjortan". Ja, jag ska jobba på det! *L*L*L*
Jag har en liten stuga också i Sverige, vi kan ha fest där men det där med att sova får vi lösa på annat sätt. Det är så att vi bor lite spridda över Sverige och jag bor på heltid i Fuengirola med undantag för semestrar. Syster yster är generös med plats också, trots liten lägenhet trycker vi in så många det går när vi firar något särskilt!
Ja, finns det hjärterum finns det stjärterum sägs det så vi fixar nog det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar