måndag 21 november 2011

Invigning del 2

Invigningen blev precis så trevlig som vi hade hoppats! Jag har inte fått så många bilder än, det tar väl tid att lägga upp på datorn! Själv är jag tyvärr dålig på att ta kort så jag får förlita mig på mina kollegor. Så här härlig ser vår chef ut! Lady Gaga, hon kan verkligen bjuda på sig. Själv var jag LillBabs, inga foton finns så ni får använda fantasin, hahaha. Det var karaoke hela kvällen och kollegorna lyckades få mig att sjunga också! Det är lite lustigt, bara man har sjungit första sången så vågar man sjunga mer, blodad tand så att säga. Stämningen var på topp och det fanns gott om både champagne och vin, öl och läsk, här sparades det inte! Naturligtvis fanns det chips och nötter också.

Spanjorerna som var kvar och "filade" på det sista tittade begrundande på oss och tyckte säkert att vi var väldigt lustiga och exotiska, tänk att ett företag gör så mycket för sina anställda tänkte dom säkert.


 



7 kommentarer:

  1. Wow, inte alla som har en chef i den klassen;) Så kul att se, men oj vad jag hade velat se och höra dig som Lill-Babs!!! Succé kan jag ana...:)

    KRAM

    SvaraRadera
  2. Det togs en del kort så om det läggs in på facebook kan jag ladda ner! Ja vi hade verkligen roligt, det var den norska sidan som kom på utklädningen. Vi är svenskar, norrmän och holländare på detta kontoret, några är spansk/svenska! Kul, vi ska bli "internationella" får vi hoppas.

    Anne-Britt

    SvaraRadera
  3. Hej!
    Jag köpte boken häromdagen och läste ut den direkt. Tack för att du delar med dig av ditt liv! Då Eva skrev en kommentar efter mitt lilla inlägg om min nattläsning bestämde jag mig för att recensera boken. Men det blev inte mycket till recension,(hahaha, så typiskt mig) men jag tror att du ändå kan utläsa hur mycket boken betydde för mig.
    Jag vill också bo i Spanien. Eller England. Kan du, kan jag? :)
    KRAM!

    SvaraRadera
  4. Just det ja, länken till min text: http://frugarman.blogspot.com/2011/11/jag-kommer-sen.html

    SvaraRadera
  5. Hej, jag blev så tagen av vad du skrivit om din bror, dina känslor och om boken "Jag kommer sen" du ser, vi har verkligen reagerat lika, tänk att få läsa om dig, så nyttigt för mig, oss, att se att vi människor är mer lika än olika.
    Jag tycker också det att det är bättre att veta, att ha sett, få så mycket information så man kan förstå och lättare bearbeta. Jag skulle vilja träffa dig också, kanske det kan bli så någon gång!Och du, skriv boken! Jag lovar att läsa den. Kram!

    SvaraRadera
  6. Hej igen! Har glömt att svara dig! Ja, skulle jag skriva en bok om mitt liv skulle jag få lämna ut en massa människor. Det är det största skälet till att jag tvekar. Men kanske ska jag börja skriva en till byrålådan i alla fall, sen får man se vad det blir av det hela.
    Jag tror att de flesta behöver veta och se allt, även om man inte tror det själv. Pappa till exempel ville inte följa med och se min bror, tyvärr övertalade jag inte honom. Idag ångrar han sig. Jag har beskrivit vad jag såg och hur det kändes, det kan kanske vara en liten kompensation i alla fall.
    Vet du, han bor i Torre del Mar (3,5 mil ovanför Malaga) i husvagn på vintrarna. Förra året var första gången de bodde där. Vi var och hälsade på i några dagar i Januari. Bland annat var vi till Funegirola och fikade på ett danskt fik. :) Två nätter sov husbandet och jag i Malaga. Det var mysigt. Jag skulle lätt kunna flytta dit om det inte hängde på försörjningen så klart! Kanske åker vi dit i vinter igen, Nu har vi mycket skralare kassa så egentligen har vi inte råd, men vi får se. I så fall kontaktar jag dig om du vill!
    Kram!

    SvaraRadera
  7. Där jag sätter mina spår2 december 2011 kl. 17:42

    Hej igen!
    Jag tycker verkligen du kan skriva för byrålådan, vem vet, kanske det kommer till användning i ett senare skede i livet.

    Det du skriver om din pappa, att han ångrade att han inte såg sin son, bekräftar det jag lärt mig, våga, gör det, sen är det försent.

    Lustigt att han valt att bo i Spanien på vintern, det är många som gör det och jag förstår verkligen det med gott klimat som det är! Om du kommer ner och hälsar på honom måste så klart vi träffas!

    Kram så länge. Anne-Britt

    SvaraRadera